Ibland händer livet, ibland händer livet alldeles för mycket. Då känns dator- och cykelhaveri som ganska obetydliga och sekundära missöden. Vi fick inte riktigt till den uppladdning och träning som jag hade tänkt inför tävlingen, men iväg kom vi trots allt. Resultatmässigt floppade vi, men känslomässigt lyckades vi få till det i sista loppet, och jag är så nöjd och glad över min allra finaste och vackraste Mide.
Hopploppet kom varken Mide eller jag ihåg hur man gjorde agility, dock en väldigt enkel och rak bana så vi tog oss igenom. Men det var inte vackert någonstans, hon var på väg till fel hinder flera gånger och jag var passiv, då blir även hon passiv. Nolla gjorde vi dock, pinne fick vi dessutom. Trots många nollor och dålig tid. Inte ett lopp där jag ville ha pinne egentligen.
Medan vi väntade på agilityloppet träffade vi på en syster till Mide (samma mamma och Mides kusin till pappa), nämligen Light My Fire Gipsa ”Kira”. Det är alltid lika roligt att träffa Mides släktingar och höra vad de har för sig, Kira tävlade i hoppklassen och var toppenduktig! Dessutom var de väldigt lika utseendemässigt, med skillnaden att Kira är harlekin och har en tydlig touch av sin far.
För att se Kiras album på flickr, klicka HÄR eller på bilden nedan!
Till agilityloppet lyckades vi ladda om rätt bra, målet var förstås att sätta alla kf, speciellt på balansen. Satte alla kf gjorde vi, dock var balansen inte med. Men mycket mer än så lyckades vi inte med. Mide var pepp, jag var pepp. Vi var inte alls synkade, Mide sprang förbi hinder, jag visade fel. Skoj hade vi och Mide var väldigt glad. Disk blev resultatet.
Jag gillar klass I, det är sån härlig variation på raser. Och de allra flesta är bara glada och busiga, inga arga eller sura miner.
Trots utebliven agilitypinne är jag väldigt nöjd, framförallt med Mide, hon har mognat något otroligt. Var flera hundar som hoppade på hennes rumpa och gjorde utfall, men bästa Mide ignorerade sånt och var bara nyfiken och ville använda näsan. Ett par tillfällen muttrade hon dock, men det var innan vi skulle in, det var trångt i starten och många ekipage som trängdes intill startfållan. Det är inte lätt att hålla impulsiviteten i styr när man är uppe i varv, hälsar Mide.
Vid klubben fanns det stigar som ledde ut på berg precis vid vattnet, tänkte passa på och försöka få lite fina uppställningsbilder på Mide vid vattnet med fin utsikt. Det var en god tanke. Visar sig att bara för att man inte är mitt i Stockholm är man inte heller utanför Stockholm. Det var nämligen massa kryssningsfärjor som kom och gick, gråa byggnader och annat stök i bakgrunden. Ett par bilder blev det ändå.
Mide har börjat fälla något enormt och är inte alls fin i pälsen, tur för mig att jag är partisk – Mide är precis lika vacker som vanligt ❤
Kennel Aethlings 
Duktigt och bra jobbat av er att åka iväg och tävla – bara så där, mitt i allt ❤