Nysnö från kvällen innan, strålande sol, lite fallande pudersnö och -9 grader – vad annat än att omprioritera dagordningen och bege sig ut? Perfekt dag för att utforska lite nya vägar vid torpet, det finns mängder med skog, stig och småvägar där. Det mesta privat väg med bom, i princip otrafikerat och med fin snö kvar eftersom det inte plogas eller grusas. Åker finns det en del av också, men med skare, försöker att inte åka enbart där även om sockarna gör att tassarna hålls hela och fina.
Efter en tur på 2,5h började magen knorra så då begav vi oss hemåt, skidor tar på energin, iaf min. Märks att det blivit mer löpning än cykling den här hösten, kan inte komma ihåg att jag blivit såhär trött förra vintern… Kameran följde med, fantastiskt ljus och fin vovve gjorde att det blev många bilder. Inte så mycket fartbilder, det tänkte jag ägna morgondagen åt, när jag är i skor istället för osmidiga pjäxor.
-What? Jag äter inte alls harbajs. Promise.
Vintern kom till slut.
Sötaste snönäsan, hon är allt bra fin ❤
Mide större delen av tiden, rullandes och skakandes. Inte bara jag som gillar snön!
Vinden och snön i ansiktet, mycket bättre blir det inte.
Perfekta vägar att skida på.
Frågar man Mide hur mycket hon gillar skidor, så får man ett väldigt bestämt svar tillbaka – väldigt mycket!
Helt fantastiskt ljus och dag, sådär att tiden gärna får stilla.
Duktiga Mide släpade på sin lillmatte precis hela tiden, upp för varenda backe och ville upp i galopp hela tiden.
Vilt såg vi en hel del av. Bland annat rovfågel och en uggla som flög precis ovanför oss i skogen. Inte en enda tom åtel (på varken mat eller djur) såg vi, hjortarna går det ingen brist på direkt. Dessa såg tämligen tjocka ut, orkade knappt flytta på sig när vi kom. Mide skötte sig toppen och stod stilla medan jag fotade och när jag bad henne fortsätta gjorde hon det klockrent. Duktig!
Kennel Aethlings 
Sådana här bilder får mig att älska vinter och snö ännu mer!