En promenad

Ibland är det skönt att gå en promenad där man bara går och går och går, och får ta i och svettas lite. En sån promenad tog vi igår, eller rättare sagt häromdagen. I 3,5 timme traskade vi runt i kuperad terräng och relativt högt tempo. Eftersom vi var ut lite längre fick rundan börja innan det hade blivit svalare, ”Bra!” tänkte jag, då skulle Mide lunka på i lite lagom takt på stigen. Eh ja, fin tanke tyckte väl Mide, nu har jag iaf lärt mig att lunka på inte finns i en bergers vokabulär ens i supervarmt väder. Wrooom! lät det när Mide dundrade framåt. Inte ens Lilleman lät värmen bekomma honom, bara några minuter innan promenadens slut fick han pappisfnatt. Jag kanske har fel om Lokes solsovande på tomten. Istället för att ligga i solen och bli seg, så kanske han är som en solcell och ligger och lagrar energi.

Mide håller koll som vanligt, med henne känner jag mig verkligen trygg.

Japp, hon är fortfarande lika snygg.

Loke likaså.

I vanliga fall brukar Loke hålla sig bakom mig, där är det säkrast och minst risk att bli påsprungen av en galning. Men inte denna gång, då ville han gå först!

”Men kooom då! Måste ni vara så långsamma? Vi har ju en hel skog att upptäcka!”

”Out of my way! I have places to be and places to see!”

Loke har inte så höga krav för att vara lycklig, med en kotte kommer man väldigt långt. Lyckligtvis fanns det mängder med kottar i skogen.

❤

Mide älskar att stå vi höjder/kanter och spana.

Skölja av lite fästingar.

Dags att svettas lite. Brantare än vad det ser ut, dessutom tog det inte slut bakom buskaget, det fortsatte en bra bit till. Mide och jag rejsade upp, behöver väl knappast säga att hon vann…?

Väl uppe var skithunden inte ens lite andfådd. Trots att hon sprungit upp och ner, upp och ner, upp och ner.

Fin utsikt!

”Yeah, I’m sexy and I know it.”

Sjön var helt stilla, skogen var helt stilla. Mide var bara stilla i någon mikrosekund, bilden efter denna var bara på en halv hund…

Hitta bergern.