Den där valpen

Om någon vecka blir valpen sex månader, och även om det är en klyscha känns det som hon varit en del av flocken betydligt längre än så. Tanken var inte riktigt att utöka flocken med en maligator nu, men livet händer och även om jag inte tror på ödet, så är nog den där magkänslan inte alltför dum ibland.

Valpen är inte min, men som tur är får jag låna henne så mycket jag vill, i princip. Vilket jag är väldigt tacksam över, det hjälper mot förlusten av en Midevalp.

Valpen då? Hon kommer från Blackneck’s som ligger utanför Kalmar, en kennel inriktad mot bruks och tjänst. Exakt vad det kommer bli för valpen får tiden utvisa, träningsmotivationen är inte jättehög nu efter alla omställningar och sjukligheter i flocken. Tränas gör hon förstås, men inte med målet att vara startklar till ett specifikt datum. Mest väntar vi på att hon ska bli färdigväxt och orka mer fysiskt.

Jag hoppas hon kommer gilla draget, gillar hon att simma kommer det nog bli canitriathlon också. Agility ska hon få prova, vi har börjat med grunder och hon är både snabb och smidig. Spåra får hon göra en hel del också, förstås. Mountainbiken har hon fått titta på en gång, men det var mest för att se om hon har några tendenser till att jaga eller bita hjulen. Lite trickträning blir det också för att förbättra kroppskontrollen.

I övrigt är hon en otroligt enkel och okomplicerad individ, faktiskt den lättaste av alla valpar vi har haft. Inga rädslor eller konstigheter alls, iaf inget som vi märkt hittills. Totalt obrydd om ljud, underlag och liknande. Inte ett dugg rädd om sig själv. Flyger högt och lågt, ute som inne. Kastade sig upp för gallertrappan första gången hon testade en sån. Väldigt intensiv i allt hon gör. Älskar att springa, hoppa, skutta och röra på sig.

Älskar att stoppa saker i mun och bära på, spelar ingen roll om det är tungt, stort eller annorlunda material. Supersocial men kastar sig inte över främlingar på promenader och träningar, vilket jag som gillar reserverade hundar tycker är himla skönt.

I träning går hon inte upp i stress och låser sig (vilket Grimm haft problem med); hon känns väldigt balanserad. Väldigt duktig på att generalisera och lär sig ord/situationer snabbt. Suger åt sig ny kunskap som en svamp och sedan sitter det där. Väldigt lätt för att fokusera trots störningar.

Det bästa hon vet är förstås kamp, hon tar ett hårt tag sedan hänger hon där och klamrar sig fast med framtassarna. Det näst bästa hon vet är saker som ‘rör’ sig, framförallt vatten och luft. Dammsugaren, hårfönen och vattenstrålar är tre absoluta favoriter. Det blir mycket ‘se men inte röra’-träning för henne…

Men samtidigt som hon är tuff och framåt, kan hon även vara försiktig och lyssnar fint på tillsägelser. Likväl från människor som hundar. Är väldigt försiktigt med katten, vilket jag varit hård på redan från början eftersom katten inte själv säger ifrån. Men det finns inga tendenser alls till att jaga, hon går mest fram och viftar jättemycket på svansen. Likaså lyssnar hon på Loke när han säger ifrån, ibland får hon hjärnsläpp och försöker leka med honom…

Mide och hon fungerar toppen, vilket jag inte var orolig över, men det är likväl väldigt roligt att se. De busar och leker konstant om dagarna, vi får bryta titt som tätt. Jag får hjälpa Mide att säga ifrån ibland dock, där har valpen inte riktigt lärt sig var gränsen går än, men så är Mide inte någon hejare på det sociala. Likaså får jag hjälpa Mide utomhus när valpen får fnatt och vill rammas, vilket är absolut förbjudet, speciellt eftersom förväntad vuxenvikt ligger på >25kg.

Visst finns det saker som behöver jobbas på också, hon har t.ex. ingen av-knapp och tycker det är slöseri med tid att sova på dagen. Får förväntan väldigt snabbt. Hon har varit väldigt åksjuk och gillar inte bilen. Det är dock småsaker, som blir bättre ju äldre hon blir. Häromdagen hoppade hon självmant in i bilen.

I det stora hela är hon en fantastisk individ med störtskön inställning till livet ❤