Familjehund

(Lite tankar om avel, mest för min egen skulle, vill ha det nedskrivet…)

Den senaste tiden har det blivit en hel del avelsprat, egentligen är det ett ständigt återkommande tema, men det varit lite extra nu. Något som ofta kommer upp är familjehundar och att det är viktigt att bibehålla förmågan till att kunna vara en optimal familjehund. Men hur mycket jag än vrider och vänder på det kan jag inte komma på exakt vad en optimal familjehund är. Lite löst format, javisst. Men vilka egenskaper bör en optimal familjehund besitta?

Om jag jämför Loke och Mide så är de rätt olika i vissa områden. Loke är mer åt sällskapshållet och Mide är mer åt det arbetande hållet. Men jag skulle inte kunna peka ut någon som den bättre, eller sämre, familjehunden. I vissa vardagssituationer är Mide lättare, i andra är Loke den enklaste.

Mide är inte så förtjust i andra hundar, Loke däremot bryr sig inte om övriga hundar utan går mest i sin egen värld. Den av mina två hundar som är absolut lättast vid hundmöten är Mide. Just för att hon så hemskt gärna vill jobba och vara till lags. Loke pekar finger åt mig och blåser upp sig och frustar, speciellt om den mötande hunden är rabiat. Ännu värre blir han om jag lägger allt fokus på Mide, han är inte sen att utnyttja situationer till hans fördel.
Visst, Mide kan också skälla på den mötande hunden om inte jag är snabb nog, eller om Loke går igång väldigt mycket. Men hon är väldigt lätt att bryta, tacka vet jag hennes lättlärdhet och mat- och lekintresse! Loke skulle inte kunna hålla käften eller titta på mig om jag så satt och dinglade med skinka framför honom.

För en vanlig Svensson är Loke helt klart den lättaste, men å andra sidan ska inte Svensson ha en berger, oavsett hur den är…

Loke är inte en hund med hög reaktivitet eller låg stresströskel, så det är egentligen inte ett problem att han inte har så mycket will-to-please. Men jag tror på mycket av det Silvia pratar om i sin artikel Pyrshep/Fearshep, en hund som ligger högt i stress och reaktivitet, och lågt i driv och will-to-please kan nog bli rätt jobbig i vardagen. Inte sagt att det är okej att avla på hundar med rädslor eller som är hyperstressade, men jag tror inte heller på att avla bort drivet för att få en optimal familjehund. En hund som ligger högt i driv och will-to-please kan fungera lika bra som familjehund. Det tror iaf jag, min erfarenhet säger mig detsamma om jag tittar på hundarna här i flocken.

Men som alltid med avel är inte det svåraste att veta vad man vill ha och få fram, utan att faktiskt få fram det i praktiken också. Det är inte förrän efteråt det märks vad avelsdjuren nedärver och hur just den kombinationen blev.

6 tankar på “Familjehund

  1. Ulrika Örtenberg

    Tycker att det är en jätteviktig fråga som verkligen tål att vändas och vridas på, för det är ett stort ansvar uppfödare har – oavsett om syftet är familjehundar eller ej. Vi lever i ett samhälle med människor nästan överallt, djuren måste fungera tillsammans med dom 🙂

    Svara
  2. toktassarna

    Ja, jag håller med Ulrika, och inte bara för människornas skull, utan även för hundarnas. Jag tänkte ofta på det med Lovis, hur jobbigt det måste vara att så ofta vara så rädd, hur mycket det måste slita på kroppen att ofta ha såna kortisolpåslag pga stressen o rädslan för omgivningen. Nu var hon tack o lov miljöstark o inte rädd för ljud, skott, golv eller annat som många hundar är rädda för, men hon tyckte ju väldigt illa om människor…

    Svara
      1. toktassarna

        Det har jag såklart ingen aning om, men jag skulle tro att träningen gav oss en relation som gjorde att hon kunde lita på mig mer, även i vardagen.

        Svara
  3. Assie, Pascal & Kaos

    ”men jag tror inte heller på att avla bort drivet för att få en optimal familjehund.”, klokt skrivet 🙂

    Visst är det svårt det där med avel, svåra beslut att ta. Och ändå, hur mycket man än letar fram den, på pappret, Optimala Kombinationen, så kan det ändå slå helt fel. Sen de där kullarna man bara skakar på huvudet åt från början, och så blir det sjukt bra.

    Och det där med ”familjehundar”, svåraste begreppet nånsin. Beror ju liksom helt på vad just den familjen trivs med och vilket typ av liv de lever…

    Svara
    1. Leona Örtenberg Inläggets författare

      Precis. Jämför jag olika kombinationer så kan jag inte se att den ena eller den andra har gett bättre familjehundar, trots att målen och tankarna bakom har skiljt sig. Har hört påståenden om att ur en bra familjehund går det att ta fram en bra arbetshund. Men jag funderar lite på om de egenskaper som krävs av en familjehund ”automatiskt” kommer med en bra arbetshund. Menar då inte i det här sammanhanget att en hund som duger till arbete är detsamma som en bra arbetshund.

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s