”Kraftigt blåsljud sade du, vad är det?”, frågade Loke

Lokes ultraljud av hjärtat i förra veckan gick fint, men han ska äta medicin i förebyggande syfte resten av livet. Det har tagit lite tid att hitta nya rutiner för det men jag börjar nog landa lite i hans kondition nu. Även om jag vet att han en dag inte kommer att finnas här, vill jag förstås ha honom så länge som möjligt. Men bara så länge han är glad. Och glad, det är han. Energin sprutar ur öronen på honom, han leker med kottar på promenaderna och ställer sig vid leksakslådan och skäller på kvällarna.

Att se honom så glad gör det hela betydligt lättare.

Om 6-9 månader blir det dock nytt ultraljud för att se om läget har förändrats eller blivit värre. I dagsläget läcker det lite, vänsterklaffen håller inte helt tätt och det slår även lite oregelbundet. Om jag förstod allt korrekt. Mitralisendokardos heter sjukdomen/felet, vilket är det cavalierer drabbas av, men också ett stort antal småhundar när de blir äldre.

Han får dock leva helt utan restriktioner, jag tolkade det som att veterinären inte ansåg det vara alltför allvarligt, trots allt. De fick ju dessutom själva se hur speedad han kan vara, när de behöll honom över dagen för ultraljudet.

En egen dosett för sina tabletter har han fått. Medicinen är tydligen känslig för fukt och doseringen är 3/4 tablett, för att göra det enkelt fixar jag hans doseringar varje söndag. Då öppnas burken bara en gång per vecka och jag slipper hålla på med att smådela två gånger om dagen.2017-02-21-18-26-51

I övrigt promenerar vi fortfarande mycket. All träning är i princip lagd på is till Mide har gjort sitt blodprov, vilket förstås har blivit framskjutet pga sjukdom hos veterinären. Mide är förstås väldigt missnöjd och tycker det är dödstråkigt att bara gå promenader. Men om det är så att hon faktiskt är sjuk, och det är borrelia igen, är det väldigt kontraproduktivt att träna. Lilla gumman… Som tur är, är det ju tråkväder just nu och vi har förhoppningsvis hela våren, sommaren och hösten framför oss där vi kan hitta på skojiga saker.

Skulle hon bli så pass bra och kännas fräsch är målet att starta på öppenklassen i viltspår, kanske starta i lydnaden beroende på hur mycket nytt vi måste träna och till sist starta på någon dragtävling (cykel).

Men det jag allra, allra helst vill är att ha tillbaka min tokiga, självsäkra knäpphund och hitta på vardagliga saker med henne. Bara sitta vid sjön, njuta av stunden och titta på Mide som flänger runt med en pinne i munnen, sånt saknar jag verkligen.

Fotade en hel del häromdagen, och istället för att ens försöka dra ner på antalet bilder lägger jag upp en stor hög. Jag blir glad av att se bilder på mina hundar, och just nu behöver jag bli glad.

Som vanligt när resten av Sverige får snöstorm kommer det bara ett par flingor här, och förstås plusgrader så det försvinner direkt. Men det var himla mysigt att promenera i, blåste lite smått på tvären till en början dock.dsc_0217dsc_0228

Lilla hjärtehunden ❤ Nog för att Mide tycker det är dötrist att fotas, men jag tycker hon ser mer ledsen ut på nya bilder jämfört med äldre.dsc_0264dsc_0265dsc_0278

I vanliga fall brukar jag bara ta med mig 50mm-objektivet för att få mer ljus inne i skogen, men idag tog jag med ett zoom som är mer vidvinkligt dessutom. Och som jag saknat att kunna fota lite vidare bilder. Lite sämre kvalitet och svårare med ljuset, men så får det vara. Mitt drömobjektiv vore något i stil med 18-200mm f/2.8, men det verkar inte ens finnas.dsc_0291

Skogen ❤
dsc_0305

Hur det vanligtvis ser ut på våra promenader: Loke har gått i förväg och Mide, som bantar, hoppar upp på allt hon ser i hopp om att få en godis.dsc_0313

En aning mer grått har det allt börjat bli på den där näsan.dsc_0352

Krutgubben ❤ Notera Mide på stubben i bakgrunden.dsc_0370

Blir man lovad köttbulle kan man dock stå stilla en liten stund och posera, även om det behöver muttras lite hur tråkigt det är…dsc_0402

Lycklig papillon!dsc_0417dsc_0421dsc_0426

Hon må vara lite tjock, men tjockisar är fina de också.dsc_0436

En bidragande anledning till varför Loke fortfarande är så fräsch fortfarande; han hatar att bli buren utan ska prompt ta sig fram överallt utan hjälp.dsc_0439

Det är nog lite svårt att tro att mina hundar alltid, alltid får belöning för att de poserar framför kameran. Iaf med tanke på att de alltid ser så uttråkade ut.dsc_0443

Lite dimma/dis och det hade blivit helt perfekt mysväder. Nästa hund får dock gärna vara helt vit så den syns ordentligt på bilder…dsc_0485dsc_0526

”Jag har bråååttooom!”dsc_0601

Jag vet att det blir lite många med samma komposition, men jag kan bara inte låta bli. Jag älskar dessutom hennes profil.dsc_0641

Som den bergshund man är måste man klättra på precis allt som går att gå upp på.dsc_0662

”Can I haz that köttbulle nu, please”dsc_0690

”Varför måste du vara så långsam hela tiden. Vet du inte att vi har platser att vara på och platser att se? Framåt!”dsc_0719

Först upp för backen är förstås Lilleman. Mide går bredvid mig och hjälper till att hålla koll på godisarna i fickorna, utifall jag skulle tappa något. Inget får ju förfaras liksom.dsc_0732

Det syns inte alls, men det var så himla vackert. Ett väldigt speciellt ljus.dsc_0738dsc_0745dsc_0764dsc_0784

Tokdjuren ❤ Jag är så väldigt glad över att få ha så fina fyrfota vänner.dsc_0791

1 tanke på “”Kraftigt blåsljud sade du, vad är det?”, frågade Loke

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s