Minus

Häromdagen var det ett par minus och väldigt mjukt och fint ljus, så kameran fick hänga med, trots att jag inte var så sugen på att fota. Men har alltid velat ha lite snöfria, frostiga bilder på hundarna, de milda vintrarna senaste åren har dock inte varit alltför frikostiga med lämpliga tillfällen.

Så mycket frost var det inte den här gången heller, men hundarna var alldeles tokigt glada så jag kunde inte låta bli att fota dem ändå. Blev en hel hög med tillbaka hem, och som vanligt har jag svårt att gallra. De båda ville så hemskt gärna vara med, posera och få godisar. Det är verkligen inte ofta det händer, brukar få övertala dem att iaf poser lite grand.

Så, en smärre bildbomb fick det bli.

Försökte hitta lite frostiga blåbärsris, men Loke ville inte alls ligga ner så det syns inte. Han hade väldigt bestämda åsikter om hur han skulle posera, ju närmre kameran desto bättre.

Mide var också superpepp på att posera, hon har jättesvårt för att vara kvar någon längre stund i den här positionen. Oftast lägger hon ner huvudet jättefint och så fort jag lyfter kameran framför ansiktet går hon upp. Ju mer jag ber henne desto mer går hon upp i varv och börjar göra annat. Men här var det det enda hon ville göra, oavsett vad jag lockade henne med. Söt!

Lilleman fick päronet efter han poserat, han blev väldigt lycklig.

Jag slutar aldrig imponeras över vad han står ut med på mina promenader när det gäller terräng; han klagar aldrig eller ber om hjälp.

En av Mides absoluta favoritstockar, brukar alltid köra lite fjärrskiften där så förväntan är hög. Några låsta tassar har hon inte än, men för henne är det bara stort att inte ta hundra extra steppsteg vid varje skifte…

Här ville han prompt vara med när jag fotade Mide, men det var svååårt att stå helt stilla och posera. Sånt trams.

Och här kunde han absolut inte tänka sig att stå. Denna hund och alla hans åsikter. Och Mide ville vara med, trots att jag sade åt henne att gå åt sidan.

”-Okej, nu är jag klar”. Mitt i poserandet fick han för sig att det var färdigt, reste helt sonika på sig och kom han fram och bad om en godis. Sötaste Lilleman.

Finaste skogstrollen.

”-Whatcha doin’ down there?”

”-Okej, ta en bild när jag står här”

Mide hade väldigt mycket energi och sprang till varenda sten hon såg, stor som liten, och ville förstås ha godis varenda gång – tjockis. Men det är himla skönt att se hennes fysik komma tillbaka, hon hade inga problem att ta sig upp på de allra största och brantaste stenarna.

Liiite frost hittade vi till slut.

Ögonen ❤

Kan inte sluta skratta åt henne på den här bilden. Jag föredrar att fota profil eller lite åt sidan, det är oftast så jag ser Mide också, alltid på span och håller koll på omgivningen. Så jag belönar i princip aldrig att hon tittar rakt fram, till andra fotografers förtret. Men hör ville hon prompt titta rakt in, ju mer jag lurade henne desto mer bestämd blev hon. Till slut såg hon superansträngd ut, som att vi körde omvänt lockande, ”-Nuh-uh, mig lurar du inte!. Silly human”.

Totes adorbs.

Det blev mest porträttbilder den här gången, men det blev förstås mycket bus också.

Mide hälsar att fruset gräs är jättegott.

Det här är mer min typ av bild, men hon ville inte riktigt med profilerna idag.

Och en annan edit bara för att jag ville testa göra snö. Kan inte bestämma mig för om det ser okej ut eller inte. Jag som vet att det är fejksnö tycker det ser lite orealistiskt ut, men samtidigt, granskar man inte så noga kanske det bara är jag? Får testa någon annan gång med annan typ av bild.

Lite för lite frost och lite för seriösa hundar, men det får gå för den här gången.

Det här är också mer min typ av bild. Helt fel objektiv dock och hann inte ta många eller ställa in bättre inställningar. Men jag gillar den ändå, trots att skogen ser tråkig ut.