Idag var det agilitytävling i Åtividaberg för Mide, tre lopp i klass 2 och bara runt 15 starter i varje klass. Perfekt för mig som i vanliga fall inte gillar trånga och högljudda ridhustävlingar. Nu blev det inte riktigt som jag tänkt, Mide ville nämligen inte alls idag.
Hon vägrade vara i ridhuset.
Ingen aning om varför. Det var inget som hände. Men hon har varit så hela den här veckan, både när vi sprang och cyklade. Vet inte om det är skov(?) från borrelian, löp på gång eller något annat. Vem vet vad som hänt på henne inombords under det här året.
Strök henne i alla lopp eftersom jag inte ville pressa henne. Svårt att veta vad som hjälper när jag inte ens vet vad orsaken till hennes beteende är heller. Hatar att inte kunna hjälpa eller stötta henne. Sånt gör mig verkligen uppgiven och ledsen. Hoppas att det bara är något tillfälligt.
Utanför ridhuset var hon dock sig själv, när vi tog en lite längre promenad var hon jätteglad och hoppade upp på varje sten och lekte med pinnar. Fina, lilla hund…
Om hundar kunde tala…