Så kom den äntligen till oss också. Snön. Till hundarnas, och min, lycka. Mide blir helt tokig och är smått hopplös att gå på promenad med eftersom hon ska rusa runt och rulla sig hela tiden. Tokhund.
Under kvällen tog Mide och jag en cykelrunda, och det märks verkligen att hon börjar återfå sina gamla styrka och attityd – så himla roligt! Hon snittar runt 19-20km/h och går enkelt upp i 24-25km/h så fort hon får chans. De senaste två veckorna har vi trappat upp sträckan också, och där märks det förstås att vi behöver jobba. Men det är inte så konstigt med tanke på den svåra sommaren och hösten, pga av värme och torka har vi knappt kunnat köra alls. Det är nog bara en tidsfråga innan de ”längre” distanserna snart går lika fint som de kortare.
Kameran följde förstås med ut, det blev inte så många bilder dock. Lilleman ville förstås inte stå stilla några längre stunder och Fala var med, hon har svårt att inte vara mitt ivägen och kolla vad jag gör när det fotas… Tur att hon är söt. Är lite kluven mellan vilka bilder jag ska lägga upp här. Vill gärna lägga upp flera eftersom jag gillar att kunna titta tillbaka på vardagen, och då lite mer än bara en bild, men samtidigt är det sällan jag har tid, ork eller lust att redigera alla bilder, speciellt inte på samma gång eller dag. Det blir nog en blandning fortsättningsvis, får helt enkelt se lite tokigt ut.
Finaste Mison ❤
Vet inte riktigt vad hon gör, men för söt för att inte lägga upp. Så himla synd på skärpan.
Samma här, för söt för att inte lägga upp.
Snönäsan.
-Matte! Var gömde du dodisen?
När Mide insåg att det var en lite längre fotostund och det skulle dröja innan hon fick rusa runt igen.
-I’m so done with your shit…
Och för att balansera det iaf lite; en bild på Loke från ett par dagar sedan. Tongue out Tuesday!
Härliga vinterbilder 🙂