Agility-Sm gick i år i Linköping, vid universitetet, campus Valla. Perfekt område och fin arena, dessutom väldigt nära. Jag hjälpte till efter bästa förmåga, men mest gick jag runt och fotade, Linnea med tillhörande sambo var riktigt snälla och lånade ut en kamera med telezoomobjektiv, dessutom kom de med tips och trix. Återigen, stort tack!
Det var lite ovant att fota med en annan kamera och med ett så långt objektiv, men det var himla kul! Fick tänka lite annorlunda eftersom det går att komma så nära. Vad vill jag egentligen fota på en agilitybana? Någon agilityfotograf blir det nog inte av mig dock, mot slutet var det lite tradigt att fota border collie efter border collie, som gjorde samma saker. Men jag kan definitivt se andra tillfällen ett telezoom kan komma till användning.
Ett flertal bilder ligger i ett offentligt album på min fb-sida, visste inte riktigt vad jag skulle göra av dem, någon kanske de kan glädja även om det fanns officiella SM-fotografer? Men nedanför är några av de jag fastnade för lite extra. Fotade inte alla klasser, orkade inte vara där heldagar, är i en period där jag blir mentalt trött väldigt fort. Är så väldigt imponerad över klubb- och träningskamraterna som drog runt hela arrangemanget och var där i princip dygnet runt. Vilken insats för svensk agility!
En jättesöt och pytteliten vovve som skällde ut sin förare, den ville starta direkt!
Lite rasvariation fanns det, vilket var roligt att se.
Däcket ”revs” inte!
Glad vovve! (min kamera)
Undrar om squats ingår i domarutbildningen? 😉
Två svansar.
Att döma av förarens ansikte ser paniken ut att vara rätt nära 😉
Ögonblicket när föraren inser att hunden missat hindret, men också att det är för sent. Ser lite smått uppgiven ut.
Det var kul att sitta vid målsidan och se vilka som var duktiga på att belöna sina hundar.
Rasvariation fanns det även i large!
Det där med att ha hundar med sund konstruktion tror jag inte är så dumt ändå. Agility sliter…
Nöjd vovve efter lopp.
Helgens längsta slemsträng, kolla bakom svansen, precis ovanför balansen.
Mide fick vara hemma hela SM-helgen, det hade inte varit roligt för henne att bara få sitta där och ha tråkigt. Det var dessutom väldigt varmt. Men Mison lämnades inte utanför SM för det, hon fick nämligen pryda SM-loggan. Finaste skrutthunden ❤
Linnea tog originalbilden, som ser ut såhär:
Kennel Aethlings 
Ett proffsigt arrangemang med många ideella krafter! Kul att se dina bilder som också visar tävlingens alla sidor 🙂