Nu när det kom lite snö och några minusgrader passade jag på att testa Lokes overall, dels för att se hur den fungerade men också för att se vad Loke tyckte. En runda runt kvarteret fick bli målet, längre än så gissade jag på att vi inte skulle komma.
Loke gick lite sönder innan vi skulle gå ut. Han fick på sig overallen och helt plötsligt hade Loke helt glömt bort hur man använde benen.
Fick trycka ut honom genom dörren, men nedför trappan tog han sig själv, till min förvåning. Därefter stapplade han faktiskt vidare, utan att jag behövde tjata. Tjoho!
Ett par gånger försökte han stanna och låtsades som att han var nödig. Men rätt var det var dök en gubbe upp, en GUBBE! OMGOMG! ROLIGT! Dessutom pratade gubben och ville hälsa, då slog det över lite hos Loke och han glömde nog att han hade overall på sig. Runt, runt sprang han, och var lycklig. Gubben tyckte det var väldigt roligt och sade –Den där, den är inte gammal va? Tre gånger på en vecka har jag fått frågan om Lokes ålder, tre gånger har folk blivit förvånade över mitt svar 😉
Efter träffen med gubben var alla tankar på overallen som bortblåsta. Loke pinnade på precis som vanligt, gjorde sina behov, lekte med snön och var allmänt glad. Så himla härligt att se! På kvällen tog vi en sväng på sju kilometer, uppe i lillskogen, trodde att det skulle finnas spår men de var bortblåsta. Så Loke fick traska i massvis med snö, men inte en enda gång var han besvärad! Och noppen hängde utanför hela tiden. Med sockar till kallare väder så bör Loke klara av vilka promenader som helst, och det gör mig väldigt glad 🙂
Kennel Aethlings 
Han är ju bara så vansinnigt söt, den lille skrutten! Vackert med snö, särskilt med lite sol till :-). Tror det kan finnas vita korgar på Rusta.
Haha, Loke är sig lik 🙂 vare sig han är valp eller senior!