Lydnad

Mide har bestämt sig för att hon just nu är en lydnadshund. I agilityn känns hon väldigt förvirrad just nu, flamsar och tramsar och känns inte helt med. Men i lydnaden! Ojoj, här har vi någon som har kopplat på alla de små och grå och helt plötsligt gör allt väldigt fint. Vänsterfoten är ingen tvekan längre och tjuvningarna är helt borta, än har hon inte gjort någon iaf. *peppar, peppar*

Kanske skulle ta och träna lydnad lite mer seriöst ändå? Mide tycker det är skoj och jag gillar att ha variation i träningen. MEn utan tävling som mål blir jag lite mindre seriös. Alla moment kan hon, mer eller mindre. Vi behöver bara få lite mer ordning och reda. Men det är ju det där med platsliggningen…

Jag har väldigt svårt att se Mide resa sig och gå fram till någon annan, men om en annan hund skulle resa sig först och provocera Mide kan jag tänka mig att hon skulle bli upprörd. Tror inte hon skulle göra något, mer än att skälla väldigt upprört, vore dock surt att få en varning för det. Under alla platsliggningar hittills har hon legat ner hela tiden, har sett till att träna med andra hundar runt omkring också. Och även med hundar som snabbt kommer bakifrån och springer förbi, fast än så länge bara med kända hundar.

När Mide anstränger sig lite extra så brukar hon få puffkinder, sötisen!P1020427

Inte en enda gång tjuvade hon på ställande eller läggandet, vilket har varit vårt största problem.

1 tanke på “Lydnad

  1. Ulrika Örtenberg

    Så duktig hon är! Toppen med störning från två håll (fotbollsspelare och Loke) och ingen reaktion 🙂

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s