Framåt

Senaste tiden har vi haft fullt upp, men majoriteten av allt händer inombords och jag tänker så det knakar. Funderingar fram och tillbaka som rör det mesta, men till stor del tävlingar. Mide och jag har hamnat i någon form av låsning när det gäller agilitytävlingar, men den ska vi nog lyckas bryta. Vi är nog på väg åt rätt håll, tror jag 😉 Tur att jag har kloka människor runt mig iaf.

Emellanåt ser vi till att få ur oss lite fysisk energi, annars blir både hundarna och jag lite smått tokiga och uppåt väggarna. Vi har sprungit två gånger den här veckan, hundarna skötte sig riktigt bra. Mide verkar förstå att mitt långsamma tempo är okej, och Loke verkar ha insett att han inte har så mycket till val. Samtidigt som vi springer passar vi på att springa förbi backen och tar oss an den några gånger. Loke har dock fått för sig att det är jättekul att springa mitt framför mig och hoppa på mina ben.
Simmar gör vi också, och så blir det en hel del spring i sandbackar. Cyklat har vi däremot inte gjort på ett tag, det är nämligen punka på cykeln. Däremot har det blivit lite ”dragträning”. Mide har selen på sig, jag hänger på något där bak, Mide får gå framför mig tills jag säger stopp. Det är hon riktigt duktig på!

Huvudet får förstås träning också. Igår blev det ett riktigt klurigt viltspår. 21 timmars liggtid. Inte så långt, bara 450-500 meter, ösregn när jag lade det och galet varmt när vi gick det. Klurigt underlag, väldigt öppen och risig terräng, över flera breda stigar och sista delen gick på sand. Hon jobbade så fint så. Vid sanden märks det att hon gärna tar hjälp av vegetationen/”väggarna” och zick-zackar, men det är ett helt okej spårsätt. Finns nog inte mycket kvar av spårkärnan liksom. Runt 15 minuter tog det. Det gick lååångsamt vid sanden.

 

Idag blev det inte så lång liggtid, men däremot bra mycket längre, 1500 meter. Svårt på ett sätt, kortare liggtid gör att Mide drar på i tempo. Och med 1500 meter gäller det att hushålla med energin. Svårigheten på själva spåret var ett bruks-SM-spår, klöv draget i spåret (inget blod), väldigt skoj att testa ett sånt. Dessutom väldigt roligt att jämföra personspår med viltspår, känns som att det finns fler skillnader än vad det finns likheter. Men det var nemas problemas för den lilla svarta! 🙂 Tempot var utmärkt, 30 minuter i relativt krävande terräng. Efteråt var hon inte nämnvärt påverkad, varken mentalt eller fysiskt.

Spår är verkligen skoj, ju klurigare desto roligare! 🙂