Spårhunden Mide

Eftersom det har blivit en hel del agility under veckan som har varit så har vi just nu en paus, åtminstone några dagar. Så idag har vi bland annat roat oss med viltspår. Superkul tyckte både jag och Mide, och oj, vilken naturbegåvning hon är på att spåra! Senaste gången Mide spårade var i Stockholm precis i början på juli, vilket är över två månader sedan, efter det har hon inte spårat någonting.

Spåret idag var inte så långt (Runkeeper failade) men det gick över en grusväg ut på ett fält, vid slutet på fältet var en lurig knorr, över en större stig, längs med en annan stig en bit, en väldigt spetsig vinkel, flera vinklar, bloduppehåll här och där, på grusvägen hade dessutom stormatte gått tillbaka på, mer eller mindre spöregn under liggtiden och när vi gick. Men framför allt, en liggtid på tre timmar! Kortare liggtid innebär att det är lättare för Mide, men lättare innebär också att hon tycker det går bra att gasa på eftersom man inte behöver anstränga sig för att följa spåret. Det var dessutom inte jag som lagt spåret så jag hade ingen aning om hur det gick.

Men det verkar som att hon verkligen har förstått att det inte lönar sig att rusa på, för hon hade ett väldigt fint tempo. Nåja, för att vara Mide iaf 😉 Lite extrem hets i början, men hon lugnade sig efter bara en kort bit. Jag fick hålla emot i linan hela tiden, men jag känner skillnaden i linan när det är hets och när det är spåret hon driver framåt i. Väldigt kul att känna att jag kan lita på henne i spåret och ge henne full lina att jobba på. Hon spårade klockrent hela tiden, tappade inte spåret en enda gång, finaste hunden!

Får se när nästa viltspår blir, det är ju lite pyssel, men jag hoppas det inte dröjer alltför länge, för det är himla skoj! 🙂