Viltspår i Stockholm

I lördags förra veckan så stannade vi till i Stockholm för att viltspåra lite. Mide och Fala skulle få varsitt spår, Mides skulle för första gången gå ett anlagsspår som någon annan har gått och Fala skulle gå ett öppenspår för att checka av om det har blivit någon förbättring av hårda spår-träningen.

Att gå ett spår som någon annan har lagt är ju inte någon större svårighet för Mide, det svåra är för mig eftersom jag inte vet hur spåret går. När det går väldigt fort så är det svårt att läsa av Mide i hennes spårarbete, men eftersom jag har lagt alla spår hittills så vet jag hur spåret går och kan på så sätt belöna henne korrekt och jag lär mig även läsa av henne (någotsånär iaf 😉 ). Spåret Mide fick var 600 meter långt, med en himla massa vinklar och svängar, torrt underlag, störningar i form av hästar och vilt, öppen terräng på vissa ställen och tätare skog på andra ställen. Liggtiden var några timmar.

När Mide väl skulle få sitt spår så hade hon först fått gå upp tidigt på morgonen, sitta i bilen, sen komma ut till ett nytt ställe, mingla med andra hundar och människor i fyra timmar, vänta fyra timmar i galet varmt väder och med galet mycket mygg. Vid själva spårstarten kom det dessutom förbi en häst med vagn, men det brydde hon sig inte ett dugg om.

Hur spåret gick? Helt galet bra! Instruktören som hade lagt spåret och är jätteduktig på viltspår och framförallt på att läsa av hundar hade ingenting att kommentera! Allt var superbra, tempot, hennes spårarbete, noggrannheten, vinklarna, bloduppehållet och till och med jag va duktig! 😀 Hela spåret tog 15 minuter ungefär, då gick det faktiskt väldigt sakta och jag hann med att läsa av henne väldigt bra. Men det bästa av allt var att linan var i princip slak hela tiden och jag kände att jag kunde lita på henne fullt ut! Efteråt svävade jag som på moln 🙂 Mitt galna spåryrväder som i princip har hängt i linan och galopperat fram med stressmjällen sprutandes ur öronen travade lite lugnt i spåret utan ett enda stressmjäll. Drivet finns fortfarande där, hon tycker det är galet kul, men i ett mer behärskat format.

Mide var riktigt duktig när vi väntade och kunde koppla av väldigt bra, trots att det var flera hundar där och dessutom en hund som låg väldigt nära henne och som då och då tittade på henne. Duktiga Mide var bara lugn hela tiden och tyckte inte alls det var jobbigt!

Bästa viltspårhunden!

Lååång väntan på spåren, men alla hundarna skötte sig bra. Men Loke fick finna sig i att bara mingla lite, vilket han tyckte var superskoj förstås 🙂

5 tankar på “Viltspår i Stockholm

  1. Eva Ö

    Så härligt! Grattis! Och så bra att Lokes öga var så pass okay. Han blir snart helt problemfri.

    Svara
  2. Ulrika Örtenberg

    Superduktiga Mide och förare 🙂 Ni jobbade kanonbra i spåret som ett team, synd bara att jag inte lyckades få det att fastna på film 😦 Dags att boka prov!

    Svara
  3. Pingback: Att spåra sku(a)nk! « Kennel Aethlings

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s