Två saker jag inte gillar med bergern

Det finns två saker jag inte gillar med bergern. Det första är de där baksporrarna, eller jag har inget emot att de är där, de är rätt charmiga faktiskt. Men jag gillar inte att klippa dem, de växer superfort, de är böjda åt två håll (framåt och åt sidan, typ), de är mjukare än vanliga klor, de sitter inte fast lika hårt som vanliga klor och det är svårare att se vart pulpan börjar på dem jämfört med de vanliga klorna. Jag är alltid så rädd att ha sönder dem när jag ska klippa. Jag vet inte ens hur korta de ska hållas, Mide verkar ju inte använda dem direkt så de kanske är att betrakta som en vanlig framsporre.

Det andra jag inte gillar med bergern är att de är så beroendeframkallande. Fast det är ju egentligen inte något dåligt, bara lite jobbigt för mig liksom. I mina ögon är bergern den perfekta rasen, de är så himla roliga! Och trots att Mide var en krävande valp så är jag alldeles valpsjuk igen, fast det får vänta ett tag innan nästa berger kommer (som tur är finns det just nu inga kombinationer som intresserar mig heller). Nu när jag har haft berger ett tag så känns alla andra hundar så tråkiga, det finns liksom inget annat som intresserar mig direkt (den enda som intresserar mig lite är mudin). En gång berger – alltid berger!

Se bara här, hur kan man inte vilja ha en lurvig och go pyrre?

 

Och så KLICKA HÄR för massa bilder på den vackraste av de alla! (Nää, jag är inte alls smått partisk^^)