Dagens längre runda blev i en närliggande skog, lite avkopplande och framför allt tomt på människor. Trodde jag iaf. I början av rundan var det massvis med averkningsaktivitet, som tvunget skulle vara precis bredvid leden dessutom. Jag kan väl förstå att man måste avverka lite träd då och då, men måste man göra det på och bredvid en led liksom…? Dessutom finns det historiska lämningar i området där, som numera är mer eller mindre förstörda. Vilket gör att mitt arkeologiska hjärta blir rätt ledset av att se all förstörelse i naturen. (Lite kuriosa för de som inte är så insatta; Det finns ingen åldersgräns för att något ska kallas fornlämning, enda undantaget för detta är skeppvrak där vraket måste vara 100 år för att klassas som en fornlämning.)
Det här var en gång i tiden en stig… När vi gick där kände jag en väldig tacksamhet över att fransmännen avlade fram en korthårig berger, det räcker gott och väl med en (1) långhårig papillon! 
Mide misstog en myrstack för en sten, den här gången var det inga myror där dock, det var det nämligen förra gången hon gjorde samma misstag. Då hade hon myror i baken, bokstavligt talat^^
Vid ett tillfälle såg vi ensamma tasspår, kan det ha varit räven kanske…? Jag som stadsbo tycker det är lite spännande och läskigt att se rovdjurspår på stigen där jag går. Fast lite tasspår är inget jämfört med den gången jag var ute och red, ensam, och stötte på en björn och hästen gnäggade åt björnen.
Kennel Aethlings 
Vi får minnas den fina led som den en gång var, bu för avverkning med stora maskiner!
Gud vad jag ler igenkännande när jag läser det här…
Grannen träffade på en björn i skogen när hon var ute och red, sen dess spanar jag alltid lite extra, både till häst och till fots…
Och avverkning – det är så tråkigt när de drar in bjässemaskiner i skogen när det inte är torrt eller tjäle, så allt blir så förstört. Min andra granne vid gamla huset har två nordsvenskar som han jobbar med i skogen istället, och där syns inte ett smack i marken. Möjligtvis en hästpoop lite här och där, kanske 😉
Och myrstack – kompisens jack russel tokgräver i alla myrstackar hon ser och blir alldeles övertäckt av myror, men det är som hon inte märker det alls. Och hon lär sig absolut inte att låta bli.
Och korthårig berger – först var jag lite förpaffad över att Spunkvalpen blev en fr, jag hoppades ju på en lurvig pl, men hu vad jag jublar och är tacksam för det nu. Plättlätt pälsvård jue och det är minimalt med kottar och lera och granbarr som hon släpar hem från skogspromenaderna. Ha ha 🙂
Usch vilken vandalism 😦 Så där har de gjort med en fin skogsväg där jag brukar gå med Inez, men som tur är har bara sista biten ner till kohagen blivit förstörd, resten var ganska okej (som tur var).
Tack för titten hos mig! Mide är jättefin!